Nu har det snart gått 2 år sedan jag pratade med min bror..Jag saknar honom och är ledsen för all tid vi missar..Nu är vi båda vuxna och vi hade kunnat vara kompisar...Vi såg likadana ut när vi var små och det är jag som har döpt honom! Han var MIN bror! Nu är han en främling...Jag minns min Jenseman så här:
Jag är arg på honom för saker han gjort men jag vill förlåta honom och jag vill att han förlåter mig för saker jag gjort...Han är min bror och aldrig har jag varit så stolt som när han satt vid pianot och spelade Jungleland för mig och morfar!
Well if it was any other man, I´d put him straight away
But when it´s your brother sometimes you look the other way
Så nära men ändå så långt bort. Fina lillebror. Hoppas han läser. Livet e rasande kort. Förlåt förlåt förlåt.
ReplyDeleteJag önskar av hela mitt hjärta att ni ska mötas igen
ReplyDeleteMen Jensemannen är inte lätt att komma nära....
Jag ska försöka göra vad jag kan för en reunion