Nu har det snart gått 2 år sedan jag pratade med min bror..Jag saknar honom och är ledsen för all tid vi missar..Nu är vi båda vuxna och vi hade kunnat vara kompisar...Vi såg likadana ut när vi var små och det är jag som har döpt honom! Han var MIN bror! Nu är han en främling...Jag minns min Jenseman så här:
Jag är arg på honom för saker han gjort men jag vill förlåta honom och jag vill att han förlåter mig för saker jag gjort...Han är min bror och aldrig har jag varit så stolt som när han satt vid pianot och spelade Jungleland för mig och morfar!
Well if it was any other man, I´d put him straight away
But when it´s your brother sometimes you look the other way
